PLANERAT FÖRFALL?

RIVNINGSVÅG STARTAR I KULTURHUVUDSTADEN

Kammarrätten i Sundsvall har den 19/7 i en dom återlämnat ärendet om Rosa Huset (Tyr 3) till Umeå kommun som har att utfärda begärt rivningslov.

Domen applåderas av en del men ses som en stor förlust för de flesta Umeåbor. Det är svårt att beskriva ett så här omfattande skeende kort men jag skall försöka.

Rosa Huset är ett för Umeå unikt hus uppfört 1905. Det är Umeås första parhus uppfört med den kände arkitekten Ragnar Östbergs ritningar som förlaga. Ritningarna finns i arkivet på Västerbottens museum. Han har för övrigt också ritat Scarinska villan i samma kvarter. Byggmästare G L Wernstedt är den som satt sitt namn på de slutliga ritningarna som användes för huset.

Det borde inte råda någon som helst tvekan om att byggnaden har ett högt bevarande värde, den pekas ut som särskilt värdefull byggnad i både nu gällande översiktsplan och det förslag till ny översiktsplan som ligger ute på remiss just nu. Även kammarrätten tycker att den är bevarandevärd, man skriver så här i sin dom ”Rosa Huset (huvudbyggnaden) får anses ha ett sådant bevarandevärde som avses i den nämnda lagbestämmelsen.” (PBL 8 kap 16§3). Det kan alltså inte råda något som helst tvivel om att huset är bevarandevärt vilket även Västerbottens Museum med flera instanser skrivit i sina inlagor i ärendet.

Huset är i dag i många avseenden i dåligt skick och ser allmänt förfallet ut, det är nog alla över ens om. Invändigt har det inte samma charm och stil som man kan se utvändigt, det renoverades 1983 av en man som hette Linden. Han gjorde en genomgripande ombyggnad utan att ta någon större hänsyn till husets kvaliteter.

Det får anses ställt utom allt tvivel att huset är i dåligt skick vilket också som ett skäl till varför man vill riva det, det blir helt enkelt för dyrt att renovera.

Hur kommer det sig då att en byggnad, i detta fall Rosa Huset, är i så dåligt skick att man vill riva det? Andra byggnader i närheten, Moritzka huset, Scarinska villan, Ringstrandska villan med flera ser ju inte ut att vara det, hur kommer det sig? Kan det bero på graden av underhåll som byggnaderna får? Har inte hyresgästerna i detta hus betalat lika hög hyra som de som hyr av Bostaden? Det borde alltså ha funnits ungefär lika många kronor per m2 uthyrningsbar yta att lägga på underhåll på denna byggnad som på vilket annat hyreshus som helst i Umeå. Jag överlåter till var och en som läser den här bloggen att göra sin egen bedömning, gå ut, titta och jämför med övriga byggnader i kvarteret.

I Sverige har vi en särskild lagstiftning för byggande och byggnader, Plan- och bygglagen heter den. Riksdagen har för övrigt nyligen beslutat att en ny Plan- och bygglag skall börja gälla 2 maj 2011.

Det är en omfattande lag där en del regleras översiktligt och en del i detalj. Det står bland annat ordagrant”Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick. Underhållet skall anpassas till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär.”

Det är sedan Byggnadsnämndens uppgift att övervaka att lagen efterföljs. Vad tror ni? Har man gjort det? Varför har inte Byggnadsnämnden ålagt fastighetsägaren att underhålla byggnaden enligt gällande lagstiftning? Är det så att Byggnadsnämnden gjort samma bedömning som kammarrätten? De kanske inte ens betraktar byggnaden som bevarandevärd? Konstigt verkar det i alla fall.

När någon vill riva en byggnad framförs, i vart fall här i Umeå två argument. Ett, byggnaden är i hemskt dåligt skick. Två, det finns en rustbädd som gör det fruktansvärt dyrt att fixa till huset.

Om vi tar argument ett till att börja med. Ett hus som underhålls och vårdas kommer aldrig att ”bli” i hemskt dåligt skick. Att ett hus är i hemskt dåligt skick är knappast en slump, det är som regel ett väl planerat skick.

Skulle någon kunna tänka sig att Bostaden kommer att lämna in en ansökan om rivningslov för Moritzka huset? Knappast, varför inte? Kan det bero på att den byggnaden underhålls och vårdas regelbundet av sin ägare?

Argument två då, Rustbädden. När Handelsgåden och andra hus i centrala Umeå skulle rivas, när gamla Bryggeriet skulle rivas och nu när Rosa Huset skall rivas kom man med ”Sen finns det en rustbädd under huset som gör det hart omöjligt att rädda kåken.” Problemet är bara att det sällan finns någon rustbädd eller att den inte alls är i dåligt skick men det är tacksamt att ta till det argumentet. Rötskadat trä under huset det låter väl förskräckligt, gör det inte?

För Rosa Huset finns byggnadsbeskrivningen kvar, dem beskriver i detalj hur huset skulle byggas, vilka material som skulle användas. Det står inget om någon rustbädd där. Den ”brandmur” som uppges som en orsak till sättningarna är i själva verket en dubbel brädvägg fylld med kolstybb. Att byggnadsbeskrivningen stämmer kan jag själv verifiera, det fanns inget annat än lerhaltig jord under grundmuren och när jag borrade i ”brandmuren” rann det ut kolstybb.

Min slutsats blir följande:

Hade ägarna, nuvarande och förra underhållit byggnaden på normalt sätt kan det väl knappast ha funnits något skäl att be att få riva huset.

Hade Byggnadsnämnden i Umeå kommun fullgjort sin uppgift, att när en fastighetsägare inte underhåller sin byggnad enligt Plan- och bygglagen till att börja med, ”uppdra åt en sakkunnig person att på ägarens bekostnad utreda behovet av underhållsåtgärder. (Kap 10 §20)” och sedan ålagt fastighetsägarna att åtgärda det eftersatta underhållet. Ansvaret för att Rosa Huset, om nu inte domen överklagas och ändras, kommer att rivas delas till ungefär lika delar av ägare och kommun. Umeå kommun som så stolt slår på trumman och marknadsför sig som kulturhuvudstad 2014. Man glömde visst bort att sätta lägga till en asterisk som visar att det exkluderar det byggda kulturarvet. Väljer Umeå kommun att inte överklaga domen kan Umeå knappast vara värda att utnämnas till "Kulturhuvudstad"

Det känns tyvärr som att detta kan vara starten på en ny rivningsvåg i Umeå. Hur skall byggnadsnämnden kunna motivera att Baltic inte skall få riva "Varmbadhuset" eller varför man inte skall få riva det gamla huset borta vid blomsterhandeln på Storgatan.

Slutligen får jag verkligen hoppas att slippa se en pastisch växa upp på denna plats. Fastighetsägaren säger att man skall bjuda in landets bästa arkitekter, vi får vänta och se vilket förslag de kommer med men låt oss för allt i världen slippa fler patetiska försök att bygga något som skall se gammalt ut.

Nedan ligger en bild som visar vilka byggnader som rivits de senaste 50 åren, och det ser ut att fortsätta i samma takt. Är inte Umeå värt mer? Nog finns det väl ändå rätt mycket att vara stolta över fortfarande, frågan är dock hur länge?