RIVNINGSHOTAT

Ansökan om rivningslov för den här byggnaden har inlämnats till byggnadsnämnden i Umeå. Underhållet har de senaste åren varit bristfälligt på grund av fastighetens osäkra framtid. 

Ja så var det 1974, det normala var på den tiden att riva bort det gamla och bereda plats för det nya. Som tur var skrev Karin Eriksson den 20e juni, för landsantikvariens räkning ett brev till byggnadsnämnden och föreslog att byggnadsnämnden i kraft av § 35 i byggnadslagen skulle utfärda förbud mot rivning av byggnaderna på den aktuella fastigheten. Nämnden gick på hennes förslag och byggnaderna fick stå kvar. Byggnaderna har därefter underhållits varsamt och enkelt och huvudbyggnaden förklarades 1980 som byggnadsminne. 

Om tidens anda, 1974, fått råda hade med all säkerhet byggnaderna inte funnits kvar idag. Det är nästan så att man har svårt att bara tänka tanken att någon i "modern" tid velat riva en så fin byggnad som löjtnant Leopold Grahns villa. Den är uppförd i fransk lustslottsstil 1882 och ligger passande mitt emot broparken vid Storgatan i Umeå. 

Tänk vad ett 35-årigt tidsperspektiv kan betyda, hur det idag otänkbara var tänkbart för bara 35 år sedan. Tänk om nämnder och exploatörer i alla fall hade det tidsperspektivet i sin planering. Tänk om de försökte reflektera och tänka sig in i hur man om 35 år skulle betrakta den historia som man idag jämnar med marken i så många städer i Sverige idag, små som stora. 

2011 lämnade byggnadsnämnden i Umeå med passivt bistånd från länsstyrelsen tillåtelse till en exploatör att riva en av Umeås två kvarvarande centralt placerade funkisbyggnader. Jag undrar vad Umeborna säger om 35 år om den byggnaden, hade det inte varit på samma sätt med den. Kommer det inte om 35 år att vara lika svårt att förstå hur någon människa kunde tillåta att man lät riva Thornbergska huset på samma sätt som vi idag drygt 35 år efter att man lämnade in en begäran om rivningslov för Leopold Grahns villa har svårt att förstå den tanken. 

Villan på Storgatan ägs sedan 1975 av det kommunägda bostadsbolaget så vi kan nog vara lugna och få njuta av byggnadens snickeridetaljer och arkitektur under många år till.